Jag är inte lämnaren längre

Nuförtiden förstår jag en massa låttexter jag önskar att jag inte förstod. Och varje natt när jag inte kan somna, och varje morgon när jag vaknar, undrar jag hur jag ska komma tillbaka från det här. Han vill ha mig nu... Men ett tag visste han inte.
Ingen har någonsin sagt till mig tidigare att de varit osäkra. Jag har alltid varit lämnaren.
Nu undrar jag bara hur länge han kommer stå ut. Ibland undrar jag om jag kommer det.

Testing, testing

Men vad fan. Jag hatar att jag gör såhär. Testar dig. Jag hatar att jag inte vågar höra av mig lika ofta som jag vill, att jag inte skriver långa mail eftersom du liksom inte... svarar längre. Tror du att jag skriver dom för att jag tycker att det är kul att bara skicka ut dom i sajberrymden, och sen inte ens veta om du läst dom, om dom gjorde dig glad, om du känner likadant?
Ensam i sajberrymden. Du har inte mig automatiskt, satt i sten, bara för att jag tycker om dig så mycket. Den här sitsen vi sitter i kräver gemensam ansträngning. Please.