Att orka satsa eller inte. All tyngd på mina axlar, och de må vara starka men det här är för mycket. Varje dag slits jag mellan kåthet och våldsam tristess. Ett förhållande är ingen dans nej, men är jag inte för ung för att stanna kvar för trygghet? Våra bästa relationssamtal är dom där det känns som att han känner samma som mig, och att vi borde skiljas i bästa samförstånd. Men sen inser jag alltid att det inte alls var det han menade.
Om jag satsar då? Om jag försöker få det bra igen. Om jag inte drar mig undan, utan kastar mig rakt ut. Orkar jag ens. Mycket har varit fantastiskt, men mycket har varit svårt också.
